Idag är dag 2 på #blogg100 utmaningen. Tanken är att jag ska blogga om kreativitet under den här 100dagars perioden och idag kommer det mest att handla om avsaknad av just ‘kreativitet’.
Idag har jag haft kreativitetstorka, minst sagt. Ni vet, total avsaknad av uppslag, flyt och flow i arbetet. Allt låser sig och hjärnan har sagt upp abonnemanget med handen. Hur jag än vridit och vänt på pappret, vässat pennan och klappat katten så blir det inget. Nada. Noll. Zero. Tomt.
Jaha! Tänker jag. Det är som jag misstänkt hela tiden. Jag ÄR en kreativ bluff. En kreativ dagslända som nu möter sitt öde. Dags att säga hej då, dags att lägga ner, avveckla verksamheten och söka jobb på Ica. Idéerna har sinat och kommer aldrig mera åter. Med gråten i halsen och dimmiga ögon spontangooglar jag ‘avsaknad av kreativitet’ och hittar en mycket intressant artikel i DN om Fredrik Ullén, forskare i Neurovetenskap vid Karolinska Institutet som menar att kreativiteten behöver perioder av vila. Man kan inte prestera på topp hela tiden utan kreativitet behöver vila, ligga nere en tid för att sedan blomma upp och prestera på topp igen.
Så det är bara att gilla läget, säga till sig själv att kreativiteten vilar idag, ta en kopp kaffe till, sortera suddgummin och hoppas den kommer tillbaka imorgon igen.
annefridsjoman 
Så där är det. Det finns ju två vägar ur det antingen ge upp o låta tiden ha sin gång. Eller så skapar man ett slags mönster där man när man saknar briljanta idéer gör något som man inte behöver bestämma själv för tillfället.
Typ bestämmer sig för att så fort idéerna är slut så ritar man volvobilar, börjar med den äldsta och sen nästa, tills man ritat alla modeller fram tills den senaste. Eller bara se till att skriva listor på idéer som man kan plocka fram när man har torka.
Jag gjorde mycket porträtt ett tag och för att jag inte själv skulle välja vem jag skulle avbilda (och därmed ta den enkla vägen och rita rynkiga gubbar med skägg) så ritade jag helt enkelt den av mina facebookvänner som fyllde år.